”Alla barn är mina barn”

 

INTERVJUSERIE: TACK FÖR ATT DU ÄR DU, DEL 1

 

För Faiza Rebandi har livet alltid varit en kamp. Först för sitt eget liv i krigets Kurdistan. Sedan för sin familjs anpassning i ett nytt land. Idag för social rättvisa i sitt älskade Hallonbergen. – Jag strider för att barn och ungdomar ska ha det bra. De är vår framtid.

Det är med stolt hållning och i bestämt tempo som Faiza Rebandi styr stegen mot Toppstugeparken. Hennes favoritställe i Hallonbergen och platsen där vi stämt träff för intervju och i och med det sparkat igång vår nya intervjuserie ”Tack för att du är du”.

”Jag älskar mitt Hallonbergen”. Så sa du i telefon när vi bokade den här intervjun. Berätta varför du känner sådan kärlek till din hemort?
– Jag gillar varenda centimeter! Och jag tror att de flesta som bor här känner för Hallonbergen som jag gör. För min del handlar förälskelsen om att platsen påminner om min hemby i Kurdistan. Främst för att alla hälsar och bryr sig om varandra, särskilt ungdomarna. De är underbara, kramiga och har full respekt för oss som är äldre. 


Alla vi möter kallar dig ”Mamma Faiza”. Hur fick du det smeknamnet?
– Sedan jag fick mitt första barn har jag känt, djupt in i hjärtat, att alla barn är mina barn. Och att jag vill göra allt jag kan för att barn ska ha det bra. De är ju Sveriges framtid.

Du är en riktig kändis här i Hallonbergen, sedan du startade ett upprop om hjälp till unga. Vad var det som hände?
– Det var 2018, efter att två av våra ungdomar sköts till döds här i Hallonbergen. När sådant händer mår alla dåligt. Då måsta alla hjälpas åt och göra allt i sin makt för att det inte ska bli värre. Det behöver inte kosta en massa pengar, mest energi och tid. Därför skickade jag ut en uppmaning om hjälp till ungdomar för att hindra dem från att hamna snett.

”Allt har blivit bättre sen dess. Många ungdomar kommer fram och berättar att de numera har hög närvaro skolan, söker till universitet eller har skaffat ett jobb.”

Blev det någon skillnad?
– Ja, jag tycker allt har blivit bättre sen dess. Jag tror att ungdomarna lärde sig en läxa. Många stannar mig på gatan och berättar att de numera har hög närvaro i skolan, söker till universitet eller att de har skaffat ett jobb.


Du jobbar som mentor på rättviseorganisationen Verdandi. Varför behövs ni här i Hallonbergen?
– Verdandi har i över 120 år kämpat för social rättvisa i Sverige. Rörelsens människosyn går ut på att alla har förmågan att ta ansvar för sitt liv. Och att vi därigenom även kan ta aktiv del i en förändring av samhället. Jag brukar säga att vi som bor i Hallonbergen måste behandla vår stadsdel så som man hanterar en blomma. Vattna, prata och gulla så att den kan växa upp och bli ännu vackrare.

Du har fyra egna barn, vad säger de om sin mammas insatser för Hallonbergen?
– Det är klart att de är stolta över sin mamma. Men de är oroliga för min hälsa. Jag blev svårt sjuk under min flykt från kriget, i ett virus som gav mig permanenta skador på en av hjärtklaffarna. Men jag kommer ändå fortsätta kämpa för mänskliga rättigheter så länge jag lever. Jag är inte orolig för min del. Det som sker, det sker.

”Vi som bor i Hallonbergen måste behandla vår stadsdel så som man hanterar en blomma. Vattna, prata och gulla så att den kan växa upp och bli ännu vackrare.”

Du kom till Sverige 1993, efter att ha tvingats fly undan Saddam Husseins terror. Orkar du berätta om dina upplevelser?
– Ja, man måste prata om det svåra för att gå vidare. Under min uppväxt avlöste det ena kriget det andra. Först åtta års väpnad kamp mellan Irak och Iran. Sedan Saddams terror mot oss kurder. Hans regering rensade varenda by. Arresterade, härjade och mördade. Husseins anhängare kom hem till oss, gav oss fem minuter till att packa kläder, sen skulle vi föras till fängelse. Det vi inte visste då var att de redan tagit min pappa, spänt fast honom på en stridsvagn och kört runt i stan för att statuera exempel. Han hämtade sig aldrig. Men vi andra hade tur. När fångtransporten kom var den full. Vi slapp undan, men insåg att nu måste vi fly.

Hur var det att fly som ensam, ung kvinna?
– Det var mars månad, kallt och regnigt. Jag hade varken mat, rent vatten eller tillräckligt varma kläder. Så vandrade jag i 18 dagar. Utmed vägkanterna låg döda, främst barn och äldre kvinnor. Jag drömmer om dem varje natt.

Hur har du lyckats gå vidare med så ohyggliga erfarenheter i bagaget?
– Flykten gav mig en viktig insikt: Livet stannar inte upp och väntar. Man måste gå vidare, man får inte ge upp och kraften finns inom oss alla. Det här har blivit till ett motto i mitt liv. Tankar jag försöker vidareförmedla till de som söker hjälp hos oss på Verdandi.  

Är det främst kvinnor och barn som söker hjälp?
– Behov av stöd och hjälp finns i alla grupper, men barn och kvinnor har en särskilt dålig utgångspunkt. Därför ligger de mig särskilt varmt om hjärtat. Det gäller att få dem att våga prata och gråta. Vi finns här som samtalsstöd. Många i Hallonbergen har flytt till Sverige på grund av någon sorts missförhållande. Ingen flyr från glädje. Så sorgebearbetning är en stor del av min vardag.

Så hur ser en ”vanlig” dag på jobbet ut för dig?
– Oj, vi har ett gediget program med aktiviteter varje dag. Bakning på måndagar, kvinnogrupp i Rissne varje tisdag, konsumentgrupp på onsdagar, internationell matlagning på torsdagar och fria aktiviteter till fredagen. Alla är välkomna!

OM FAIZA REBANDI
Ålder: 51
Bott i Sverige sedan: 1993
Familj: 2 söner och 2 döttrar
Bäst med Hallonbergen: De underbara barnen och ungdomarna.
Favoritplats: Toppstugeparken. Här finns vacker natur och gott om mötesplatser – allt man behöver.
Jobbar som: Mentor/handledare på Verandi Bergshöjden, är ledamot i Verdandis förbundsstyrelse, sitter i socialarbetsmarknadsnämnden och i Socialdemokraternas styrelse i Hallonbergen.
Oanad talang: Jag sjunger, dansar kurdisk dans och spelar flöjt
Motto i livet: Jag har två: ”Alla människor är lika mycket värda” och ”Ge aldrig upp och gå vidare – livet stannar inte upp och väntar”.

OM VERDANDI
Den ideella rättviseorganisationen Verdandi arbetar sedan 1896 för social rättvisa, gemenskap och solidaritet mellan människor samt ett samhälle fritt från alkoholskador och missbruk.

De kämpar:
Mot fattigdom
Mot missbruk
För en generell och solidarisk välfärdspolitik
Mot rasism, främlingsfientlighet och homofobi 
För jämställdhet

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev. Det bästa och senaste direkt från Hallonbergen + Ör, i din inbox!

WordPress – Fel

Det har uppstått ett kritiskt fel på webbplatsen.

Läs mer om felsökning i WordPress.