Fru Janssons logdans lever vidare på Örs gator

Den gamla gården på stadsdelen Örs höjder lockade länge både semestrande stockholmare och danssugna ungdomar, innan den en mörk midvinternatt gick sitt olyckliga öde till mötes. Men de lyckliga minnena från förr dansar vidare än idag, genom många av områdets gatunamn.

På höjden ovanför sprickdalen med de vackra sjöar som löper genom Solna och Sundbyberg, ligger den lilla stadsdelen Ör. Varsamt omfamnad av tallskog och träridåer infinner sig ett naturnära lugn, parallellt med närheten till Sundbybergs vibrerande stadspuls och kulturliv.

Stadsdelen byggdes under 1960-talet med visionen om ett nytt bostadsområde för den moderna familjen. År 1964 flyttade den första hyresgästen in i en av de 1043 nybyggda lägenheterna. När Ör invigdes officiellt 28 oktober 1967 blev det en stor familjefest, helt i linje med den känsla man ville skapa för områdets nya invånare.

Midsommarfirande vid en av gårdens statarstugor. Faksimil ur artikel i DN:s arkiv, 19 mars 1987, fotograf okänd.

Många av de nyinflyttade som sökte sig till Ör hade redan ett hjärta som bultade för Sundbyberg. Man valde att lämna de då överbefolkade centrala delarna till förmån för den nya naturnära stadsdelen, med sina trygga bilfria gårdar och öppna utemiljöer. I Ör kände de flesta till både trakterna och sina nya grannar sedan tidigare, i det område som snart skulle sprudla av liv och rörelse.

I historiskt perspektiv betraktas stadsdelen som relativt ung. Men faktum är att Ör – som betyder strandgrus – omnämns i skrift redan år 1347, då tillhörande en Ingvald i Örue. Drygt 250 år senare uppges Ör vara en mindre gård, Öhrs gård, som faktiskt fanns kvar ända in på 1900-talet. Den låg på platsen där nuvarande förskolan Blåklockan återfinns idag. Gården tillhörde ursprungligen Uppsala domkyrka och därefter kronan, under lång tid förvaltad under Ulriksdals kungsgård. Bland Öhrs gårds arrendatorer utmärker sig en lång rad rådmän, bland annat Rådman Wahlberg, som använde sig av gården som sommarnöje under 1859-1864.

Rådmännens sommarnöje blev turisternas favoritresemål

I slutet av 1880-talet flyttade Adolf Jansson med familj in på gården, och man började snart ägna sig åt storskaligt jordbruk. Under närmare ett halvsekel sköttes den stora mängden boskapsdjur av ett antal statare, boendes i småstugor på gårdens marker.

Fru Karolina Jansson älskade att dansa, och lät ställa i ordning gårdens loge till en dansbana, med inhyrda spelmän. Hit sökte sig hela bygden för att roa sig under lördagskvällarna. En tradition som höll i sig ända in på 1940-talet, då traktens ungdomar samlades på Öhrs loge för att dansa till musiken som strömmade från vevgrammofonens stenkakor.

I takt med Adolf Janssons åldrande avvecklades jordbruket, för att slutligen upphöra helt år 1927, i samband med hans bortgång. Sonen Helge Holm tog då över den högt älskade gården tillsammans med sin fru och deras tre döttrar. Under helgerna brukade fru Holm sälja av den stora fruktträdgårdens skörd av körsbär, päron och plommon på Hötorget, inne i stan.

Öhrs gård låg långt in på 1900-talet helt avskild från övrig bebyggelse, mitt ute i skogen. Man hade varken värme, elektricitet eller rinnande vatten att tillgå. Familjen Holm fick hämta vatten med ok och hinkar i en liten källa ute på det intilliggande fältet. Under somrarna hyrdes de gamla statarstugorna ut till semestrande stockholmare som längtade ut till den natursköna stillheten på landet. Stockholmarnas ankomst var höjdpunkten på året för döttrarna, då den ensliga gården plötsligt fylldes av liv.

Gården uppe på Örs höjder, där man levde utan el och rinnande vatten en bra bit in på 1900-talet. Foto ur boken ”Sundbyberg - Om hus och miljöer från bronsåldern till nutid” av Eva Söderlind. Fotograf okänd.

Flera generationer barn sprider glädje på gårdens marker igen

En lugn och stilla midvinternatt år 1941, närmare bestämt på Luciadagen, skulle Öhrs gårds månghundraåriga historia möta den olycka som ledde till dess slutgiltiga öde. I det kolsvarta mörkret som omgav huset hade man ställt upp en karbidlampa för att lysa upp verandan. Olyckligtvis hade lampan placerats precis nedanför ett öppet fönster. En vindpust tog tag i den tunna tyllgardinen, som snart fattade eld. Inom loppet av bara några minuter var hela huset övertänt, det enda som gick att rädda var gårdens äldsta del. Allt annat brann ner till grunden och det mesta av familjens ägodelar gick förlorade.

Den sista kvarvarande byggnaden användes som sommarbostad av familjen Holm fram till år 1962, då Örs gård och tillhörande mark förvärvades av Sundbybergs kommun till en blygsam köpesumma av 1,8 miljoner kronor. Det då förfallna huset revs för att ge plats åt Blåklockans daghem och nya generationer barn som skulle få växa upp och sprida lek och lust på den gamla gårdens anrika marker. Än idag lever glada minnen kvar i Ör från en svunnen tid, genom gatunamn såsom Spelmanshöjden, Kavaljersbacken och Logdansvägen.

Källor:

Sundbyberg.se

Rötters Anbytarforum

DN Arkiv 19 mars 1987 (Det har gått 50 år mellan bilderna)