Historiska visionen av Hallonbergen — ett storslaget kollektiv för alla

I Hallonbergen pågår flera olika utvecklingsprojekt för fullt. För att förstå vår samtid och framtid, gör vi en djupdykning ner i områdets oväntade historia.

Den 15 augusti 1973 invigdes Hallonbergen officiellt av dåvarande statsministern Olof Palme, som imponerat fastslog att Hallonbergen var “den bästa bostadsmiljön i Sverige”. Skissandet på den blivande förorten började mer än 20 år tidigare. Stockholms stadsbyggnadsdirektör Sven Markelius presenterade år 1958 ett förslag på en utformning som uppfattades som väldigt kontroversiell för sin tid.

Arkivbild. Palme talar för människorna i Hallonbergen.

Modellen han visade upp utmärktes av ett enormt nio våningar högt huskomplex i form av en cirkel, som var tänkt att rama in Hallonbergens kärna. Utförandet påminde mycket om välkända Storstugan i Täby, som uppfördes några år senare. Men till Markelius förtret rann projektet ut i sanden, något ringformat huskomplex blev det som bekant inte.

Revolt och klasskamp skapar ny trend i byggbranschen
Några år senare påbörjades istället det välkända miljonprogrammet, som Hallonbergen blev en del av. Kärnfamiljsidealet, som var typiskt under första halvan av 1900-talet, började i slutet av 1960-talet förändras dramatiskt. Klasskamp och jämställdhet stod på agendan och begreppet kärnfamilj började ifrågasättas starkt. Barnomsorgen utökades och det blev lättare för kvinnor att komma ut i samhället och blir ekonomiskt självständiga.

Revolten pågick för fullt samtidigt som man var mitt uppe i byggnadsplanerna för Hallonbergen. Den nya trenden var att unga personer flyttade ihop och bildade familj utan att gifta sig först, eller bodde kollektivt i storfamiljer. I projektstadiet av det som sen kom att bli den faktiska utformningen av bostadsområdet, ville man lägga stort fokus på att kunna erbjuda olika typer av just kollektiv service.

Arkivbild. Tvättstuga i bostadsområde. 

Storslagna fantasier leder till ett enormt matpalats
Idéer som skrotades längs vägen var att ha en central tvättstuga med anställd personal, varuautomater och uthyrning av sängkläder och handdukar. Det skissades till och med på en storslagen servicecentral. Den skulle förmedla budtjänster, beställning av städning, barnvaktning, reparationer och biltvätt. Det skulle erbjudas gästmatsalar och gästrum, tillsyn av lägenheter om man reste bort och försäljning av biljetter till resor, teater och biobesök. Ja, helt enkelt ett komplett servicepaket för dåtidens moderna familj.

Men man insåg snart att den här typen av service var att ta sig vatten över huvudet. Det fanns en gräns för hur mycket skattebetalarna egentligen var villiga att bidra med. Att erbjuda professionellt servicearbete skulle snarare sluka resurser och ta mer än det gav.

Planerna bantades ner och det som tillslut genomfördes av alla idéer om kollektiv service, var att man uppförde ett centralkök, Värdshuset Fyrspannen. Där fanns en pub, stekhus, cafeteria, skolmatsal och festvåning, om totalt 2 000 kvadratmeter.

Arkivbild. Undervisningsmiljö.

Jättebygget slår rekord efter rekord
Arbetet med att bygga upp Hallonbergen var helt utan like, med som mest 550 personer som arbetade samtidigt med själva byggproduktionen. Under den mest intensiva perioden färdigställdes hela fyra lägenheter om dagen.

Arkivbild. Hallonbergen byggs.

Hallonbergens Centrum byggdes för att vara områdets hjärta, vilket det är än idag. På 12 000 kvadratmeter yta hade man vid invigningen fått in apotek, postkontor, optiker, bibliotek, bankkontor, radio och TV-butik, kiosk, kemtvätt, livsmedelsbutik, läkarmottagning, restaurang, fritidsgård och en sporthall.

När Förvaltarens dåvarande VD Åke Ericsson skulle visa upp centrumet för landets kommunpampar, konstaterade han att det enda som egentligen saknades i Hallonbergen Centrum var Försäkringskassan.

Arkivbild. Biblioteket i Hallonbergen.

Ett kulturcentrum för dagens och framtidens stjärnor
Under årens lopp har många olika verksamheter kommit och gått i Hallonbergens Centrum. Här fanns tidigare anrika Calle Flygare Teaterskola, som utbildade många av dagens stora stjärnor runt millennieskiftet.

Teaterskolan flyttade sin verksamhet in till city år 2006, men kulturen står fortfarande i centrum i Hallonbergen. Här pågår olika kreativa verksamheter för fullt, i form av musik, teater, dans och konst. I Kulturskolans galleri ställer unga konstnärer ut och det finns även en scen för uppträdanden och föreställningar.

En av eleverna från Calle Flygares Teaterskola på den tiden är skådespelaren Fredrik Hallgren, känd från bland annat den prisbelönta serien Bonusfamiljen, som spelas in bara ett stenkast från Hallonbergen.

Bostadsområdet för hela stjärnfamiljen
Samhället idag ser på många sätt annorlunda ut nu mot när Hallonbergen byggdes, i samband med urbaniseringen och den teknologiska utvecklingen. Samtidigt lever vi i allra högsta grad – nu som då – i alla möjliga olika familjebildningar med ensamhushåll, kärnfamiljer, bonusfamiljer, storfamiljer och regnbågsfamiljer.

När Hallonbergen invigdes år 1973 hade Sundbybergs egna fastighetsbolag Förvaltaren byggt 2000 nya bostäder och tagit ett stort ansvar över områdets utveckling. Arbetet fortgår än idag, nu när stadsdelen står inför nya utmaningar och stora spännande förändringar, anpassade för de moderna hallonbergsbornas framtida behov och livsstil.

Arkivbild. Här pågår arbetet med tunnelbanan i Hallonbergen.

Alla arkivbilder kommer från Förvaltaren.