Ros till isrinken i Malins park

Syrenen blommar ikapp med häggen i Malins park. Såhär mitt på dagen är det tomt bland gungor och klätterställningar, endast några vildharar iakttar oss från den nyklippta gräsmattan. Det är en strålande försommardag, långt från snö och minusgrader, när vi möts vid rinken till isbanan som på olika vis glatt så många.

Aaron Timtråhle blickar ut över den spruckna, ojämna asfalten innanför rinken. – Häromdagen försökte vi åka inlines här, grabben och jag, berättar han. – Det var svårt. Han pekar på den spruckna asfalten. Aaron har blivit nominerad som ambassadör i Hallonbergen+Ör av Amanda, en av alla de vuxna som också uppskattat att komma hit och åka skridskor med barnen. Men utan Aaron, och ett gäng glada grannar påpekar han noggrant, hade det inte blivit någon is.

Idén föddes under pandemin

Idén att spola den gamla rinken föddes under pandemin. Alla ishallar stängde ner och hockeylaget som Aaron tränar, och i vilket hans äldsta son spelar, hade ingenstans att åka skridskor. –– Då tänkte jag att det måste gå att spola en is här. Vintertid var det ingen som använde parken förutom när det var snö och barnen kunde åka pulka. Rinken stod öde och tom. ­– Så vi drog helt enkelt ut en vanlig trädgårdsslang från huset och började spola. – Det var många som var permitterade, så det blev en kul grej bland oss grannar.

Måste spola mitt i natten

Aaron visar upp en gruppchat som startade med anledning av det ideella projektet den 9 januari 2021. Blandat med foton från den första isen ligger skärmdumpar på väderkartor.

– Vi skickade ut väderprognosen i chatten för att alla skulle se när det blev minusgrader. Han bläddrar vidare bland bilder och filmer. Det är många barn på isen, några spelar match. Kameran glider förbi en tänd grill, det ser mysigt ut. – Ja, den där blev tyvärr stulen, suckar Aaron. På en annan bild, tagen klockan 04.00 på morgonen, syns Aaron ensam mitt i rinken. – Den tog min granne från sitt fönster, skrattar han och fortsätter att förklara. – Ibland kan man bara spola någon centimeter, sedan måste det frysa innan nästa lager spolas. Så man vaknade flera gånger på natten och tänkte ”åh, nu måste jag ut och spola”. Så gjorde man det, sedan gick man och la sig igen.

Var rookies i början

Diskussionerna om hur bästa naturisen skulle skapas var många. Skulle man blanda snö och vatten för att få upp rätt mängd eller bara ha rent vatten? Frös det snabbare med varmt vatten? Ingen hade en aning men alla hade starka åsikter. – Jag googlade massor, berättar Aaron. – Första året isolerade vi med byggplast. Sedan kom jag på att det var smartare att lägga en presenning underst, den kan man ju återanvända.

 – Det är kul att göra en is själv men även om det kan verka enkelt krävs det några steg för att få till den. Först nu känns det som att vi kan det riktigt bra, konstaterar han. – Vi var sådana rookies i början. Det största problemet är att underlaget lutar så mycket, enligt Aaron. Hade det varit en plan yta hade det gått fortare. – Nu blir isen cirka 5 centimeter där den är som tunnast och 25 centimeter som tjockast så du förstår skillnaden, förklarar han. – Det går åt cirka 24 m³ vatten för att få till en fin isbana här. Det tar en vecka. Med ett jämnare underlag hade vi kanske fått till det på en natt.

Till glädje för så många

Det är många som uppskattat initiativet med isbanan. – Det har bara varit lek, inte så uppstyrt, förklarar Aaron. – Många har även lärt sig åka skridskor här, vilket är roligt. En del åker på skorna. På konstis får man ju inte göra det, men här har vi sagt att det bara ska vara kul. Blir isen lite förstörd spolar vi om. I husen runt om parken bor många äldre som inte kommer ut så mycket. ­– De har också uppskattat aktiviteten på isen och tyckt att det har varit superkul att ha något att titta på.

Trots att rinken glatt så många är den i stort behov av renovering. – Jag vet inte så mycket om den egentligen, säger Aaron, men jag tror att den är original från 1965. – Den behöver rustas upp även om vi har lappat och lagat. Nu när parken ska renoveras vore det väldigt roligt att få behålla den och göra rinken fin igen. Om underlaget till exempel kunde gjutas i betong, då kunde man dessutom åka inlines i den på sommaren. Och spela fotboll, fortsätter han. – Vi funderade på att själva köpa asfaltskross för att fixa till det, men det börjar bli lite mycket med alla inköp. I år investerade vi dessutom i en tjockare slang som gör att det går snabbare att spola. Vi köpte in en isskrapa också, för att ta bort all snö. Den brukar ungarna hjälpa till med.

En härlig känsla

På frågan om han kommer fortsätt svarar Aaron ja. – I år har vi tänkt lägga ut presenningen redan i november och hoppas på att det kommer ett stort lass snö då som man kan packa och spola is ovanpå. Efter alla nätter har jag kommit fram till att det blir bäst, säger Aaron med ett nöjt leende. – Att ta hissen ner, sätta på sig skridskorna och åka på den första isen är en härlig känsla.